Trots att han var kastrerad så hade han gått hela biten ner till vägen :(
Matte berättade för oss och hon tror att vi förstod vad hon sa. Så nu är vi lite ledsna här hemma. Det var mattes väninna som hade Sylvester och hon är också väldigt ledsen. Det är nackdelen med att ha djur. Ena dagen är de där och den andra är de borta. Man fäster sig så lätt och det är så svårt att förlora dem. Matte vet hur det är för hon har haft många katter genom livet och tyvärr har för många av dem lämnat för tidigt. Det är därför vi bara får vara inomhus, för matte är så rädd om oss. Hon vågar inte släppa ut oss lösa mitt inne i stan, det är som att be om trubbel. Hon har lovat att när hon och husse köper hus så ska det vara på landet och då ska vi få vara ute. Men tills dess så får vi vara inne, men det gör inte så mycket för vi får ändå följa med ut i cykelkorgen och i koppel. Vi har en stor balkong här med som vi är ute några timmar om dagen på. Fast Siri har lärt sig att hoppa ner på taket som är under, så matte får hämta henne hela tiden. Busiga mormor Siri :)Vi hoppas att du får det bra i katthimlen Sylvester och att där finns mycket god mat, de bästa leksakerna och gosiga moln att sova på....
/Siri, Blueberry O Wildberry
Åh nej, vi är så ledsna för er! Så trist och onödigt! Han är nog hos Skaparkatten (som Wikki katten säger). Det här är min mardröm VARJE DAG! Jag andas ut och tittar på dessa små hårbollar. Sen tittar jag efter mitt i natten var de finns! Tackar varje dag för ännu en härlig dag med mina underbara Signe och Sven.
SvaraRaderaKlart det är svårt för er, han var ju eran bebis från början!
Kramar från Agnes
Ja man borde verkligen vara tacksam för varje dag, särskilt när det gäller katter som är ute. Man vill ju så gärna att de ska kunna vara ute, det är ju där de mår som bäst :) Tråkigt att det finns så många faror! Kramar
SvaraRadera